Jag vet inte var jag ska börja. Allt är kaos i både i huvudet och känslomässigt. Samtidigt som jag tycker "så synd om mig själv" så nej, skyll dig själv för helvete!
Det har vart upp och ner känslomässigt i två år, den senaste har jag inte vetat vart jag ska ta vägen. Depression, gått in i väggen och sjukskrivning är bara några av de dåliga saker som 2014 hade att bjuda på. Den här eviga kampen att må bra igen, jag ler och låtsas som att jag mår asbra, löser allt! Men så är det inte va? Nej, nu det senaste har jag börjat falla tillbaka i samma mönster, känner igen det så väl men ännu en gång så ignorerar jag det. Men just i denna stund bryr jag mig inte om det. Mina tankar och känslor är på annat håll. Den människa som stått vid min sida och stöttat mig, som fått stå ut med ett rent helvete dessa två åren, den personen orkade inte mer. Jag förstår helt ärligt att man inte orkar med mig. Jag är rätt dum i huvudet. Nu sitter jag här "ensam" och förstörd för det ist. Tårarna slutar inte rinna, hur mycket jag än försöker sluta, hur mycket jag än försöker tänka på annat.
Jag började tänka på alla bra minnen, hur kul vi har haft det, hur glada vi var, hur lycklig jag var när vi hade det bra. Jag började storlipa! Jag vill ha det igen!! Men kan bli kär, man har sin "första riktiga kärlek" och sen så har man "the one" som slår alla med hästlängder. Du är den personen för mig!
Jag har sabbat det här och hoppas inte att det är försent om några veckor.
Jag sitter här med sån ångest och förtvivlan. Jag vet att man kommer över det och att livet går vidare, men när man inte vill det då? När man bar vill ha en sak i hela världen? Jag vet själv vad som krävs, vad som alltid har krävts av mig, jag vet bara inte vad fan jag väntat på!? Nu är det slutväntat! Det får bli så jäkla jobbigt det bara kan, jag löser det, även utan min klippa. Det ska bara göras och sen får jag hoppas på att jag får en sista chans att bevisa att jag är värd besväret. Jag är bara ledsen att jag inte fått tummen ur och fixa det här mycket tidigare!
Det här blev en soppa, men kan ha lättat lite. Bara att tagga nu! Så här kan inte allt sluta, det ska inte ha vart i onödan..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Ett gott skratt förlänger livet". Jo kanske det. Fick några goa skratt igår. Det var väldigt trevligt att bara sitta hemma med en annan person och prata om allt som rör sig i huvudet på oss, äta go mat och bara vara. Vaknar upp till en tom säng och ...

Av nån anledning kan folk fortfarande förvåna mig. Ja, till och med dem man minst anar. Men vad gör det? Inte min förlust, bara väldigt tråkigt! "Har man inte haft några ovänner i sitt liv har man inte stått för vad man tycker." För övrigt började ...

Jag tar ett djupt andetag och andas ut. Känner mig lugn och lättad. Jag är inte lika nervös över att möta dig. Det hinner gå många tankar genom mitt huvud under de långa minutrarna. Tittar upp och ser din bil svänga in på vägen och jag följer den änd...

Inne på dag tre med div. skit som spökar. Fortfarande yr och konstig i huvudet. Jag är helt säker på att jag gått in i väggen, precis som sist, men jag bara skiter i det och fortsätter. För så kan det inte vara när man ändå känner sig "okej" tänker j...

Lördag slutade lite oväntat. Hann typ lägga mig i sängen 2 minuter senare var det bara att klä på sig igen och dra. Fick för mig att dra ut på stan. Dummaste iden någonsin. Var hemma vid sju och sov i tre timmar, sen var det bara att gå upp, käka, gö...