Det har inte gått en sekund utan han i tanken idag. Plågas var eviga sekund idag. Det har inte spelat nån roll vad jag gör idag, han är där hela tiden.
Det har vart mycket what ifs idag. Många av dom, eller de flesta har gett mig panik. Det finns så många senarion och alla slutar illa. Det finns bara ett senario som slutar bra, men känner jag livet rätt så vet jag att det kommer jävlas med mig och jag får en av dom värsta utgångarna. Positiv människa.
Och förresten, hur mycket psykisk stress klarar kroppen? För det börjar kännas nu, det tar ut sin rätt. Jag känner inte igen mig själv i spegeln längre. Jag känner inte min kropp längre. Jag vet inte vad den vill säga mig emellan åt, när den inte är helt avdomnad och känslokall. Det här är inte den människan jag vill vara. Jag vill inte bara stirra rätt ut i tomma intet med en död blick i ögonen. Jag vill ju faktiskt leva, vara glad och lycklig, frisk och andas!
Jag förstår ju mitt problem, det är bara själva lösandet och min vilja till ett bättre välbefinnande som verkar vara kruxet. Var är viljan?!
Känns lite som att jag borde lägga ifrån mig telefonen, gå in och väcka han och bara säga som det är. Och sen är det färdigt, då har jag sagt det som behöver sägas, för stunden.
Därifrån kan jag sen börja beta av alla mina "what ifs" och drar jag nitlotten, ja då har jag iaf vunnit nåt annat. It will hurt like a bitch men då vet man och slipper plåga sig själv på det sättet.
/Over and out!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Ett gott skratt förlänger livet". Jo kanske det. Fick några goa skratt igår. Det var väldigt trevligt att bara sitta hemma med en annan person och prata om allt som rör sig i huvudet på oss, äta go mat och bara vara. Vaknar upp till en tom säng och ...

Av nån anledning kan folk fortfarande förvåna mig. Ja, till och med dem man minst anar. Men vad gör det? Inte min förlust, bara väldigt tråkigt! "Har man inte haft några ovänner i sitt liv har man inte stått för vad man tycker." För övrigt började ...

Jag tar ett djupt andetag och andas ut. Känner mig lugn och lättad. Jag är inte lika nervös över att möta dig. Det hinner gå många tankar genom mitt huvud under de långa minutrarna. Tittar upp och ser din bil svänga in på vägen och jag följer den änd...

Inne på dag tre med div. skit som spökar. Fortfarande yr och konstig i huvudet. Jag är helt säker på att jag gått in i väggen, precis som sist, men jag bara skiter i det och fortsätter. För så kan det inte vara när man ändå känner sig "okej" tänker j...

Lördag slutade lite oväntat. Hann typ lägga mig i sängen 2 minuter senare var det bara att klä på sig igen och dra. Fick för mig att dra ut på stan. Dummaste iden någonsin. Var hemma vid sju och sov i tre timmar, sen var det bara att gå upp, käka, gö...