Ren och skär panik råder idag. Det är den enda känslan min kropp klarar av att känna idag, det tar aldrig slut. Blir avdomnad och nästan apatisk, kan inte andas hur mycket jag än försöker fylla lungorna med syre. Jag är på väg att gå under.. Jag vet det här men ändå sitter jag här och gör inget åt det? Jag har kommit fram till att jag är feg, riktigt jävla feg. När blev jag det? Eller har jag alltid vart det? När började jag låta folk bete sig på det här sättet mot mig? Vad är jag rädd för? Jag vill ju inte det här! Jag är bara så trött och vill att det här ska vara över..
Borde sova också eftersom jag ska upp tidigt men vem kan sova med den här känslan i kroppen.
Jag undrar hur det känns när dom tre små men så starka orden är sagda. Kommer den här tyngden på mina axlar att försvinna? Jag undrar så mycket, jag tänker på så mycket, jag är för lite.
Min kropp klarar inte av det här länge till. Magen krånglar och allt gör ont. Varför låter jag mig själv lida? Varför låter jag honom må bra? Varför ska jag bry mig om honom? Han har ju visat ytterligare en gång att han ger blanka fan i vad jag har att tillägga. Han sätt och önskemål eller inget alls. Vi mår inte bättre eller blir lyckliga av han jäkla projekt! Det går djupare än så. Vi är ingen quick fix. Jag blir inte lyckligare i nåt stort hus mitt i ödeskogen. Jag blir inte lyckligare över att isolera mig ännu mer än vad jag redan gör. Jag behöver komma härifrån, men inte till skogen. Jag behöver bli fri!
/Over and out!

Varför dricker man? Har knappt sovit, som det blir när jag dricker. Vaknar upp från min skönhetssömn och mår skit, känner att jag fortfarande är full, jag är så uttorkad och mår så dåligt. Kan inte ligga ner för då snurrar allt och huvudet gör ont. Går upp några gånger för att förgäves släcka min törst. Försöker somna om men det är ingen ide, jag kan min kropp. Torkar bort sminket från mina svullna söndergråtna ögon. "Varför grät jag över honom?" är en av tankarna som poppar upp, jag som för övrigt hade behövt behålla all vätska jag kunde i min kropp. Ångesten över att jag ringde honom 7011 gånger kryper fram. Fan, fan, fan!! Aja gjort är gjort, jag får leva med det. Men varför är han så jävla speciell? Jävla allan ballan! I vilket fall som helst, full eller inte, kände att jag behövde be om ursäkt(?) så jag skickade ett sms, bad om ursäkt, önskade han en bra dag och avslutade med "ha det bra." Ganska sådär formellt och lite kort som att jag kommer inte höra av mig mer, have a nice life typ. Jag orkar inte älta honom, han tar upp så mycket av min tid. Jag säger inte att jag tvärt kommer sluta tänka på honom, det kommer jag absolut inte. Jag kommer få kämpa mycket, jag kommer få de tufft på den biten men nej, JAG hör inte av mig. Jag är trött på att känna mig så dissad, det förstör mig. Hela den här veckan är fucked på grund av honom. Men iaf nog om honom nu! Jag mår som ett bajshål och vill typ dö just nu! Har en chipsskål framför mig, salt skriker kroppen men jag mår så dåligt att jag inte ens kan titta på det! Jag glömmer andas emellanåt och det gör det inte bättre. Sluta drick!!!