Älskar när han med längtan i blicken frågar "när ska du kyssa mig då?" åh och vilken kyss det var! Det var både fjärilar i magen och "breathtaking" som det skall vara när man längtar efter någon. Men där står vi. Gör saker jag inte räknade med när jag öppnade ögonen imorse. När vi skulle skiljas åt kramade vi varandra länge och hårt. Och när vi släppte taget om varandra och jag fick en kyss säger han: "vi hörs väl nån annan dag." Allt jag fick fram var "gör vi..?"
Åh älskling, den här röran! :(

Så mycket tankar. Så många senarion. Så många lyckliga slut.. Som förmodligen aldrig blir av. Jag blir ju iaf glad för stunden.
Det är jobbigt när jag säkert tio gånger bara idag har tagit fram telefonen och vart på väg att skicka iväg ett sms när jag kommer på mig själv att jag inte "kan" det. Den jag vill berätta saker för kan jag inte bara höra av mig till längre. Vad ska jag göra med allt jag vill dela med mig av och prata om? Det är inte samma sak att prata med en kompis om det för det är ju inte den personen det gäller. Jag vill säga att jag älskar och saknar dig. Jag vill berätta att jag längtar efter dig. Jag vill finnas där för dig när du behöver mig. Jag vill somna med dina armar om mig och vakna av att du pussar mig på morgonen. Jag vill påbörja ett liv där du finns. Jag vill vara hela din värld, för alltid. Jag vill inte spendera mina dagar utan dig, det gör för ont att inte ha dig i mitt liv älskling! Du betyder så mycket för mig, mer än du tror och mer än jag visat på länge. Jag är inte hel utan dig, det är tomt och meningslöst. Jag älskar dig till oändligheten och tillbaka. Du är en fantastisk och underbar person. Jag kan inte släppa dig, det går bara inte. Du har fått mig att känna saker jag inte visste att jag kunde. Du är verkligen en speciell person. Du är som en drog för mig. Jag kan inte släppa dig, det går inte. Jag vill alltid känna det jag känner när jag är med dig. Lycka, lugn och kärlek..

Känslomässigt efterbliven. Jag är så jäkla nere just nu, trots en kanonhelg! Har inte kunnat sova på två nätter. Mitt huvud kommer spricka snart om inte min migrän släpper, det har snart gått två veckor med konstant migrän. Mina tankar maler på. I förundran går jag dag in dag ut. Med ånger, oro, ängslighet och sorg..? Ja, jag känner sorg. Jag har förlorat något bra, som kunde blivit underbart.
Har bara mig själv att skylla. Undrar vad han gör, hur han mår, vad han tänker. Längtar efter hans närvaro, vill höra hans röst, känna hans doft och hans armar om mig. Det gör ont på ett helt nytt sätt, djup i mig, i varje cell. I varje andetag känner jag mig bara mer förlorad och det är inte på det här sättet jag vill känna mig förlorad. Jag vill förlora mig i honom.. I den här underbara människan jag fått chansen att lära känna, fått chansen att förälska mig i. Blir bara så arg och frustrerad. Ja så vad ska man göra nu då?
Over and out!