Ja då är jag hemma igen. Klockan tickar, tiden går, jag spiller värdefull tid.
Igår blev det ett jäkl liv och jag fick skit, igen, för sånt som inte är mitt problem. Sen gick det och surades och gnälldes. Imorse gnällde han ännu mer varpå jag sa ifrån igen. Jag menar är man en vuxen så kan man väl ta fram kläder osv själv. Eller har jag fel? Det är ta mig fan ingen som tar fram grejer till mig? Nä men då la sig svärmor i och började skälla på mig om att jag ska sluta? Va fan ska jag sluta för? Jag är trött på att få all skit jämt, jag är trött på att bara låtsas som inget, jag tar inte det längre, inte ens från henne! Jag tänker inte sluta säga ifrån när nån beter sig så mot mig. Var det jobbigt för henne när jag sa till hennes lilleplutt?
Jag är grymt stolt över mig själv för övrigt! Änligen börjar det lossna! Äntligen börjar jag bli den människa jag en gång var, även om jag har långt kvar så är det iaf en början! Jag tar inte skit från nån, jag skiter i vad folk tycker om mig, passar det inte så är det bara att vända på klacken och börja traska!
Jag fick inte tummen ur nu när vi var borta, vad chockad jag blir! Eller inte.. Men efter igår och idag är jag så less på den här skiten, det var droppen för mig. Har laddat hela dagen för att ta det här idag men blir inte förvånad om det inte blir av! Aja, som sagt värdefull tid går till spillo ju längre jag väntar. Jag bryr mig inte om jag står helt ensam, bara jag inte står bland folk som får mig att känna mig så, som får mig att känna mig liten och världelös!
Jag bryr mig inte över hans reaktion när jag lägger alla korten på bordet. Tror han det han verkar tro så har han väldigt fel. Vi får se hur allt blir imon..
/Peace out!