Alla inlägg under november 2015

Av tjockamamma - 9 november 2015 23:24

Did I disappoint you or let you down?
Should I be feeling guilty or let the judges frown?
'Cause I saw the end before we'd begun,
Yes I saw you were blinded and I knew I had won.
So I took what's mine by eternal right.
Took your soul out into the night.
It may be over but it won't stop there,
I am here for you if you'd only care.
You touched my heart you touched my soul.
You changed my life and all my goals.
And love is blind and that I knew when,
My heart was blinded by you.
I've kissed your lips and held your hand.
Shared your dreams and shared your bed.
I know you well, I know your smell.
I've been addicted to you.

I am a dreamer and when I wake,
You can't break my spirit - it's my dreams you take.
And as you move on, remember me,
Remember us and all we used to be
I've seen you cry, I've seen you smile.
I've watched you sleeping for a while.
I'd be the father of your child.
I'd spend a lifetime with you.
I know your fears and you know mine.
We've had our doubts but now we're fine,
And I love you, I swear that's true.
I cannot live without you.

And I still hold your hand in mine.
In mine when I'm asleep.
And I will bare my soul in time,
When I'm kneeling at your feet.

Goodbye my lover.
Goodbye my friend.
You have been the one.
You have been the one for me.
I'm so hollow, baby, I'm so hollow.

Av tjockamamma - 6 november 2015 22:32

Utgång imon. Är både taggad och inte. Lite ångest över vad som kommer ske när alkoholen slår till. Med tanke på hur jag känner och vad jag tänker på just nu så kan det sluta i ren katastrof. Jag både känner för att gå all in och supa skallen av mig men samtidigt ändå ta det lugnt. Ja ja får väl se vilken sort av psykopat jag blir imon.

Av tjockamamma - 5 november 2015 22:21

46. Det är antal dagar som passerat sen våran sista kyss. 46 jävla dagar utan dig, det känns som en evighet. 26 dagar har passerat sen jag hörde din röst sist och jag saknar den så det gör ont. Det är väldigt tomt utan dig i telefonen på dagarna. Det är tomt utan dig allmänt. Jag fortsätter falla. Jag trodde att jag hade fallit färdig, men jag fortsätter falla i miljoner bitar. Jag räknar dagarna.. Jag hoppas, för hoppet är det sista som lämnar en. Men jag vet att jag hoppas i onödan, för du kommer inte finnas där sen. Du finns inte här nu när jag behöver dig som mest. Jag saknar dig bara så mycket! Det är synd att jag fick uppleva så mycket bra med dig, det blir svårt att släppa, blir svårt att glömma dig älskling..

Av tjockamamma - 5 november 2015 00:13

I vanlig ordning är jag inte det minsta trött nu när jag borde gresasova. Min kropp ska bara motarbeta mig hela tiden. Kan ge mig fan på att jag har svårt att komma upp om dryga fem timmar, och sen ska jag orka tolv timmar till, minst!
Dagen blev inte som jag planerade, skulle bara ligga i sängen och försöka ta igen mig men icke! Ödet bestämde nåt annat och jag fick ett bryt på det! Jag vill bara att för en gång skull blir MIN lediga dag vad JAG vill! Alltid ska nåt krångla eller komma ivägen. Jag kan behöva en dag själv, då jag kan gråta, skratta, go bananas eller vad fan jag än känner för! Jag vet vad som krävs men jag har aldrig orken när jag väl kommer hem. Men nån dag här snart tvingar jag mig själv att ha ork! Jag har redan förlorat tillräckligt, det räcker nu!

Av tjockamamma - 3 november 2015 23:51

När man inte ens orkar klä av sig för att lägga sig ner.. Helt färdig nu. Jag vill stanna i sängen, under täcket, resten av livet. Gå upp först när det inte längre gör så ont. Jag vet att det här så småningom blir lättare men just nu känns det väldigt svårt att komma över honom, ännu svårare att hamna under haha lite lustig kan jag allt vara, men bara väldigt lite. Nä men jag kan verkligen inte hantera det här, det blir för mycket för mitt huvud att bearbeta. Med allt som händer och inte händer. Jag vill bara ha ro nu. Jag vill inte skrika inombords mer, vill inte gå med panik och ångest. Men just nu är det min vardag.
Jag vill bara åka dit!!! Jag vill så mycket! Fan! Varför lämnade du mig ensam i mörkret?

Av tjockamamma - 1 november 2015 02:49

Nu är den sista kontakten bruten. Jag kände helt enkelt att jag inte vill plåga mig själv mer än nödvändigt. Det har gått tre veckor utan ett ljud. Längtan efter din närhet och kärlek idag är olidlig. Jag vet faktiskt inte vart jag skall ta vägen, det gör så ont.
Jag är mest arg. Så jävla arg på dig. Du lämnade bara mig. När jag behövde dig som mest så lämnade du mig här. När jag var så nära på att bli din på riktigt. Jag orkar inte bry mig om när jag tar mig härifrån nu. Jag försöker bara orka med dagen som är framför mig. Jag har inte bara en jobbig separation framför mig, en som för tillfället suger musten ur mig, utan jag har även det här att gå genom samtidigt. Ett vad vi kan kalla ett uppbrott, för det var ett vi, ett oss. Ett brustet hjärta. Det finns inte mycket som fungerar just nu. Det här tog hårdare på mig än vad jag ville erkänna. Det är så slutligt. Jag kommer alltid undra, alltid ångra, alltid älska, alltid sakna. För det jag kände med dig, det kändes som en once in a lifetime grej. Just det som vi hade och kände, den dragningen och allt, verkligen allt som hade med oss att göra, kommer jag inte uppleva igen med nån annan än dig. Men jag kanske ska försöka laga mig själv.. Det blir inte lätt men när jag orkar så ska jag. Just nu finns bara sorg, magkatarr, stress, ingen aptit eller sömn. Destruktiv beteende. Men när hela ens tillvaro rasar så ja vad fan ska man göra..?

Jamie Lawson - Wasn't Expecting That

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards