Nu är den sista kontakten bruten. Jag kände helt enkelt att jag inte vill plåga mig själv mer än nödvändigt. Det har gått tre veckor utan ett ljud. Längtan efter din närhet och kärlek idag är olidlig. Jag vet faktiskt inte vart jag skall ta vägen, det gör så ont.
Jag är mest arg. Så jävla arg på dig. Du lämnade bara mig. När jag behövde dig som mest så lämnade du mig här. När jag var så nära på att bli din på riktigt. Jag orkar inte bry mig om när jag tar mig härifrån nu. Jag försöker bara orka med dagen som är framför mig. Jag har inte bara en jobbig separation framför mig, en som för tillfället suger musten ur mig, utan jag har även det här att gå genom samtidigt. Ett vad vi kan kalla ett uppbrott, för det var ett vi, ett oss. Ett brustet hjärta. Det finns inte mycket som fungerar just nu. Det här tog hårdare på mig än vad jag ville erkänna. Det är så slutligt. Jag kommer alltid undra, alltid ångra, alltid älska, alltid sakna. För det jag kände med dig, det kändes som en once in a lifetime grej. Just det som vi hade och kände, den dragningen och allt, verkligen allt som hade med oss att göra, kommer jag inte uppleva igen med nån annan än dig. Men jag kanske ska försöka laga mig själv.. Det blir inte lätt men när jag orkar så ska jag. Just nu finns bara sorg, magkatarr, stress, ingen aptit eller sömn. Destruktiv beteende. Men när hela ens tillvaro rasar så ja vad fan ska man göra..?

Jamie Lawson - Wasn't Expecting That