En ganska viktig detalj är jag inte känner som du. Om vi fann en dröm, var den redan dömd, förlåt.

Igår fick jag en underbar feber så jag har vart hemma från jobbet idag, blir även hemma imon. Hela kroppen värker och jag är slö.
Det hjälper ju inte till direkt när han kommer hem, då sätter min kropp igång och fuckar ur helt. Världens ångest, tryck över bröstet och så skakar hela kroppen, lite som myrkrypningar i fingrarna.

Jag har bara legat på soffan hela dagen och glott på tv, försökt sova. Tänkt och tänkt och tänkt. Jag måste göra slut, idag! Känns ganska bra, "fridfull" med detta. Börjar acceptera att jag inte kan tänka på att han blir sårad. Jag måste tänka på att jag inte kan vara olycklig resten av mitt liv. Kan inte må såhär längre, inte när det blivit ännu värre för mig nu. Jag får bara ta den smällen att det kommer vara jobbigt ett tag. Men hellre ett tag än resten av livet :)

/Peace out!