"Ett gott skratt förlänger livet". Jo kanske det. Fick några goa skratt igår. Det var väldigt trevligt att bara sitta hemma med en annan person och prata om allt som rör sig i huvudet på oss, äta go mat och bara vara. Vaknar upp till en tom säng och lägenhet. Helt underbart faktiskt! Dock kan mina tankar inte låta bli att vandra. Vad härligt det hade vart om han låg här brevid och bara höll om mig. Kan tom känna den känslan av lycka när jag tänker på det. Men är det så för att jag mår så mycket bättre nu?
Jag saknar honom, det vill jag inte. Han säger så "konstiga" saker emellanåt att man börjar undra. Sen säger han ju alltid att jag ska fråga om det är nåt ist för att anta. Men om jag frågar han rakt ut vad jag tänker på, då kanske han inte vill ses mer.. Men man kommer till en gräns där man måste. Och nu när jag faktiskt börjat sakna honom (igen) kan det vara dags att lägga korten på bordet och ta den smällen. Bättre nu än sen när jag är ännu mer hooked. För jag vägrar gå genom en sån grej igen. Aldrig mer! Fy vad nervös jag blev av tanken. Får ta det när vi ses nästa gång! Tagga undergång! Haha.
Dags att kliva upp, hur gött det än är att ligga kvar..